Det finns en sång som någon sjöng för mig när jag sov för många, många år sedan. Jag hade ingen aning om att detta skedde i och med att jag befann mig i sovande tillstånd, men nu när denne någon spelade den för mig, kände jag den genom hela kroppen, på ett sätt som jag aldrig hade kunnat göra om jag varit helt vaken vid sagda tillfälle.Precis samma sprittande känsla som en sång som någon sjöng kan skänka mig flera år senare, får jag numer nästan dagligen. Det känns lite som att leva varje dag, vilket är mindre ekonomiskt men gör en närmare euforisk av småsaker såsom tesmaker och böcker.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara situationen just nu. Jag är fortfarande arbetssökande men ska skriva mig hos arbetsförmedlingen i morgon så jag kan komma någon vart. Vidare har jag, bara på de senaste tre veckorna, börjat lära känna en del alldeles underbara människor, och jag börjar nästan fundera över om jag kanske håller på att komma någon vart, tillslut.
För att förklara vad som händer på ett mysfaktorsplan kan jag meddela att det tittas en hel del på serier och film, dricks otroligt mycket te, lagas mat, tecknas, läses böcker och börjat lyssnas på ny musik. Detta brukar inte ske i såpass kopiösa mängder som det gjort de senaste veckorna vilket endast kan tyda på inspiration, vilket endast kan tyda på att jag mår rätt oförskämt bra just nu. Låter hemskt med tanke på de saker som hänt, men samtidigt kanske det också förklarar varför vissa saker varit tvungna att inträffa.
...Vilka backar upp mig om jag säger att jag funderar på att börja med fiol igen?
