Lägenhetsinvarderarna

Det är tre män i vår lägenhet som bestämt sig för att ta våra badrums-möbler. Så efter mycket borrande ger de sig av med toalett, badkar och handfat.
Självklart arbetar de för hyresvärden och vi får in nya innan dagen är slut, men jag undrar om de inte kunnat informera lite bättre om hur lång tid det kunde ta, så vi kunnat förbereda någon granne på att vi kanske skulle behöva använda deras toalett någon gång mellan 07:00 och 12:00...
Vidare undrar jag om de tror att jag inte riktigt kan höra dem, då de står mitt i garderobsgången och högt skämtar om bögtermosar och fälthoror, får man inte veta innan man antar sig ett arbete där man går in i folks hem när de är hemma, att man bör använda sig av traditionella vett-och-etikett-seder med tanke på att man aldrig vet vem som kan höra? Jag antar att de slapp den lektionen.
Mest längtar jag tills älsk kommer hem från läkaren (han kollar lungorna nu, för att se hur han ska kunna bli frisk), eftersom det är lite småkonstigt att, som person med ångest (som, trots medicinering faktiskt gör att jag känner mig lite otrygg när jag är ensam med främmande människor), sitta och höra tre vuxna män skrika till varandra (trots att de står en halv meter ifrån varandra) om diverse hopplösheter med livet, och hur allt de talar om kan kopplas till grövre varianter av någonting de redan konstaterat, medan jag sitter och försöker trassla ut världens största garntrassel eftersom jag måste ta mig genom dessa män för att gå ut i köket och äta frukost.
Japp, idag är jag lite klagig av mig, och egentligen kan man inte förebrå dem eftersom jag inte annonserat på ytterdörren om att jag har panikångest, men å andra sidan tycker jag faktiskt att oavsett borde man som yrkesroll (speciellt när man är inne i en annan människas hem), åtminstonde vårda språket lite. Men det är såklart bara mina tankar.

Nog med tristheter, och vidare till någonting roligare som händer idag: Tobias har gett mig, i födelsedagspresent, biljetter till den första 3D-visningen av Avatar klockan 14:00 idag!
Så vid tolv/halv ett åker vi in till stan och fikar innan filmen, och efteråt åker vi hem och packar.
Det ska bli så otroligt mysigt att komma till stockholm i morgon kväll. Dessutom har jag nu fått bekräftat att min sälfar kommer och hämtar oss i brum-brum, och sedan kör oss till Puh där vi kommer att sova natten intill lilla Leos dop!

Nu är det dags för mig att återgå till min lilla trasselsudd, eftersom jag just hörde lägenhetsinvarderarna gå ut ur lägenheten, om än tillfälligt. Så jag passar på att njuta av tystnaden.

Många kramar på er alla!

Låt det höras genom jordens alla hörn, att för första gången på jag vet inte hur många år är det snöfall på min födelsedag!

För närvarande hemlas det en hel del, men jag tror jag kommer få veta vad som händer om några timmar.
Massa mysiga människor har ringt och jag har blivit väckt med frukost och födelsedagsbad.
En av de mysigaste sakerna idag är att pappa är i stockholm från och med i går och ringde i morse och pratade lite. Det är bra, sälfar är saknad.
Nu ska vi ta och titta på en liten födelsedags-skräckis medans små fastighetsskötare dundrar omkring och skriker åt varandra i trapphuset (de målar om en massa väggar och rensar avlopp).
Jag hoppas att alla får en helt underbar dag och att alla vet att ni är saknade!

Kramar i tusental från Mig och Ägg (som kommer till stockholm om bara tre dagar!)

Frost istället för snö, men ändå julkänslor

God eftermiddag, underbara människor. I dag räknar vi 5 dagar tills jag och Tob sätter oss på en liten buss med mysiga säten och åker till stockholm för att dagen därpå gå på lilla Leos dop.
Vi blir kvar över julen och åker hem igen den 26e, och så tar vi nyåret här borta.
Nu under dagen har jag fått träffa min nya arbetsterapeut som heter Anna och verkar väldigt duktig och trevlig. Hon har pratat om en sorts gruppaktivitet de har för att man ska "vänja tillbaka" sig vid att vara i grupp med andra människor, och också få tillbaka lite rutin i att gå hemifrån och göra någonting. Det mysigaste var att hon berättade att gruppaktiviteterna oftast inkluderar någon form av hantverk, vilket är jätteroligt eftersom då kan man ju få göra sånt som man redan gör och kan, fast tillsammans med andra, vilket skulle göra det lite mindre nervöst. Dessutom sade hon att huvudsaken är aldrig att lära sig dessa hantverk, utan att man lär sig agera inom gruppen vilket också är bra, så man slipper känna prestationskrav hela tiden.
Annars pratade vi mest om vad jag håller på med om dagarna, hur mycket jag rör mig, äter och sover och hur vi gör med hushållssysslor och så vidare. För närvarande rör vi ju oss inte så mycket, men vi ska börja när vi kommer tillbaka från stockholm (eftersom det bara blir ansträngande att försöka sätta rutin veckan innan vi åker), och det tyckte hon lät jättebra, för jag tänker börja med morgonpromenader.

Tecknandet går fortfarande bra, för närvarande har jag bestämt mig för att lära mig teckna monsterliknande djur, så jag har suttit och målat av bilder från Monsterologi-biken jag fick av mamma i somras, och gör mindre, rundare, sötare småversioner (självklart med pepparkornsögon) av de stora griparna och jättefåglarna. Men jag är faktiskt redan bättre på att teckna fågelhuvuden och vingar!

Vi har nu fått ut belysningen på balkongen också, och tänker låta den sitta året om, eftersom jag till våren ska plantera ut mina murgrönor som jag fick av Tobias och låta dem växa över ljusslingorna så det lyser från bakom bladen sena sommarkvällar. Balkongen ser för närvarande ut som världens mysigaste sagobalkong, och kommer göra det mer när jag hängt ut lite fler ljuslösningar och korgar. Nästa stora ekonomiska projekt till balkongen är att skaffa akaciagolv från antingen bauhaus eller coop så vi kan få mysigt trägolv på balkongen istället för hård sten. Sedan måste vi skaffa större och finare överkast och sängkläder (som "nya" projekt), och även koppar och bestick som vi letar efter på second hand butiker som galningar.

Annars har jag inte så mycket att tillägga just nu, längtar till om fem dagar när vi får träffa släkten igen, och det ska bli så otroligt mysigt med dopet och julfirande.

Hoppas att alla får en underbar dag, många kramar från Liv och äggTobias!

Ögonen gröna

Jag har spenderat ett tag med att pilla om med bloggen för omväxlings skull. Tänkte att det hade väl varit trevlig om den var lite mysigare, och det tycker jag nog den blev.
Passar mer med lite tecknade skapelser, vilket är bra, för det är vad jag känner mest för att lägga upp nu för tiden.
Här om veckan tog mitt fula skissblock slut, och då vi gick till bokia för att titta ut en ny halvful lösning för ett halvbra pris, fastnade jag för en traditionellt inbunden blanksidad bok, med lila pärm med söta små påfåglar på.
Världens smygigaste men sötaste pojkvän smög sig då till kassan och när vi kom hem fick jag den i ett fint silverpaket tillsammans med ett gigantiskt glas julmust, samtidigt kom vi på att det var vår 10-månaders dag, vilket gjorde det blocket och en anteckningsbok med vargmotiv till älsk mer försvarbara. Så nu sitter jag och tecknar i mitt något större, mycket vackrare block och är allmänt glad.

I förrgår bestämde vi oss för att möblera om i sovhörnan i nya lägenheten, så nu sitter vi mitt emot varandra och delar på ett skrivbord. Lite mer trångbott är det kanske, men vi har lyckats fixa till så det blev varsin riktigt mysig och personlig arbetshörna, vilket är huvudsaken.
Dessutom har vi satt ett litet sidobord på kortsidan av skrivbordet mot sängen så att man enkelt kan leka TV-bänk och ställa ner datorn och titta på film från sängen, vilket ökar på mysfaktorn rejält.

Nu till helgen är det julmarknad till vilken jag sitter och massproducerar armvärmare och halsband som Tobias mor har bett om, och vi stannar hos henne och Lotta från i morgon till söndag eller måndag. Ska bli jättemys, och förhoppningsvis hinner vi med några fårmatningar också.

Den 19e åker vi iväg till stockholm och kommer tillbaka hem den 26e, varpå jag hoppas på att vi kan hämta hem Fanta från hans lilla semester i Liisa och Håkans vardagsrum (han fick bo där eftersom det var så kaotiskt här kring flytten, men nu har vi äntligen kommit till ro, så vi kan ta hit honom med gott samvete), och innan dess ska undertecknad ha en födelsedag, vilket alltid är roligt.
Det enda jag fått veta hitills är att älsk har fixat premiärbiljetter till första 3D-visningen av avatar(!!), och för min del hade det räckt gott och väl med det, men han springer fortfarande runt och hemlar och har sig.. Jaja, hinner jag inte klämma det ur honom innan det är dags lär jag väl märka det på dagen i fråga..

Annars händer inte jättemycket, Tobias är fortfarande sjuk (på bättringsvägen hoppas vi, som vanligt), men har fått en bättre läkare här på nya vårdcentralen, och jag går fortfarande till min psykolog och sjukfymnast på psykiatrin.
För närvarande sitter senast nämnda pojkvän och bygger ihop en liten dator av delar han skrotat ihop från vårt grovsoprum, själva datorlådan tänkte han använda en gammal radio till. Det blir jättebra när det är klart tror jag.
Själv har jag gjort färdigt och slagit in födelsedagspresenter till Tobias mamma(ett par armvärmare och mina tre gamla HC Andersen-böcker) som fyllde år samma dag som Anna.

Nu ska jag ta och fortsätta armvärmarstickandet. Kanske till en Saw-film? Har fastnat för de filmerna igen tillsammans med Tobias, och vi såg film nr 6 på bio till halloween. Underbara är de. När sista filmen har kommit ska jag absolut köpa någon nördig samlarbox. Saw och Harry Potter. Jag är nog mer underlig än man kan tro..

Hoppas att alla får en underbar dag, många kramar från mig och äggpojkvännen!

Med reservationer för stavfel. Jag dricker julmust och är rastlös.

P.S. apropå äggpojkvännen ska jag lägga upp en bild som pappa skickade med ett brev här i dagarna tror jag. Det är en jättefin illustration av Tobias i äggform som gjorde mig glad. D.S.

Larveli Larv

Ungefär såhär roligt hade jag här om dagen. Vidare uppdatering kommer vid tillfälle.

Stora kramar till er alla från

Björnälskaren och hennes vargälskande pojkvän som handlat 70% av alla julklappar

Musik för att dränka ut musik

Eftersom vår kära granne spelar alldeles för hög musik så att deras bastoner går rakt igenom väggarna och orsakar huvudvärk och illamående har jag och Tob nu börjat ha på hög musik också. Inte för att "kriga", utan för att om vi inte lyckas dränka ut grannens toner kommer vi snart bli galna (inte nog med att han/hon/de spelar högt, det är alltid samma låt också! i över ett halvår!). Så nu har vi en liten "akutspellista" med smått och gott som låter tillräckligt mycket men ändå inte blir jobbigt i längden.

Nog med pessimistiska inlägg nu, det egentliga skälet till att jag skriver idag är för att jag stolt tänkte lägga upp ett av många tröjtrycks-projekt här, samt lite andra skapelser allteftersom de görs.
Här är i alla fall vad jag gjorde i går när jag och Tob sov över hos Liis och Håkan. Och jag kan tack vare detta konstatera att även om det är lite omständigt så fungerar textilpennor alldeles utmärkt även om man kan "leka" mer med vanlig textilfärg.



Vet någon förresten hur det är med att använda företagsnamn och deras tjänster på det här sättet? Jag utgick bara ifrån att det skulle vara ok, men är det inte det får ni hemskt gärna säga till så vet jag ifall jag bör göra fler eller inte...

Förutom textiltryck ägnar jag mig också nu åt både virkning och stickning. Provsmak på en av två flerfärgade armvärmare till min kära mor (Mamma, om du läser detta, TITTA BORT!)


...Och slutligen en liten nalle jag virkat för att hålla koll på mina mediciner och P-piller så jag kommer ihåg att ta dem och så vidare.

Eftersom jag nu kommit fram till att björnen är mitt kraftdjur så ska jag virka tonvis med nallar i alla färger jag kan komma över och fylla vår lägenhet med.

Apropå djur har jag kommit fram till en ganska lång men behövlig lista på olika djur man har, som jag tycker om att fördriva tid med att försöka applicera på andra. Det är otroligt underhållande, inte minst för att ju mer man läser på om djuren man valt, desto mer rätt brukar svaren visa sig vara. Receptet för en så korrekt "läsning" är att man ska fatta dessa "beslut" tillsammans med människor som känner en I det här fallet satt jag, Tob och Liisa om jag inte minns fel:

Ett personlighetsdjur, som fastställs baserat på vilket djur som väcker starka känslor hos en eller som man ofta identifierar sig med (i mitt fall röd panda eller jättepanda beroende på, i Tobs fall varg. P.S. Oroa dig inte, Pappa, jag kommer till sälen, Lovar!)
Ett kraftdjur, ofta en "starkare" form av personlighetsdjuret (i mitt fall björn, i Tobs fall är det fortfarande varg)
Ett flyktdjur, detta fastställs beroende på vilken känsla man förknippar med flykt. (Mitt är hjort, eftersom jag känner rädsla. Tobs är en mussla eftersom han tenderar till att bli lite sluten. Ett annat kul exempel kan nog vara en vän som vi beslutat har en fainting goat som flyktdjur, eftersom hon blir illamående och trött)
Ett flygande eller luftlevande djur. Om ens personlighetsdjur blev ett sådant här är det då ett marklevande djur istället. Här går man återigen på utseende och personlighet (Här har jag gråsparv och Tob skata)
Ett havslevande djur (Jag har en SÄL (hoppas du är glad nu, pappa :P) och Tob fick en sjöhäst tror jag)
Sist men inte minst bör alla ha ett litet kryp att indentifiera sig med, tycker jag (Här har jag en humla, men kommer inte ihåg vad lilla Tob fick... Ska fråga honom när han kommer hem)

Så där har ni någonting att roa er med ifall ni någonsin skulle få tråkigt! Annars har ni i alla fall blivit varnade inför vad som kanske kommer hända när jag träffar er!

Avslutningsvis ska jag tillägga att; Ja, jag ska få bli pandafadder! Detta beslut fattades i morse, så jag ska anmäla mig i slutet av månaden och sedan ger jag 100.- i månaden för att hjälpa utrotningshotade små pandisar.
Ifall någon av er känner er manade att hjälpa djuren här i världen som så ofta glöms bort, rekomenderar jag absolut http://www.wwf.se där man kan bli fadder och skänka pengar till allt från isbjörnar och tigrar till arbetet för att förbättra östersjön. Massvis med alternativ till vad man kan göra för att hjälpa hotade djur finns här http://www.wwf.se/insamlingsportal/

Så, nu ska jag faktiskt ta och återgå till mitt lilla hav av flyttlådor i vardagsrummet (medans Tob hjälper sina föräldrar med en renovering förbereder jag inför flytt), och önskar alla en jättemysig dag.

Kramar i tonvis från en liten pandastödjare!

~

Jag fick i eftermiddags ett samtal från min mor. Hon berättade genom tårar att min gammelmormor Ketty - min mormorsmor - hade somnat in.
Eftersom hon var som hon var tänker jag ära henne genom att inte nämna någonting om de små hinder som legat i hennes och vår väg, både i dag och en tid tillbaka. Istället tänker jag berätta om vad som hände efter att jag samlat mig från samtalet.

Jag hade bestämt mig för att köpa ett skissblock, så det gjorde jag. Och bestämde mig för att förstasidan skulle bli som ett "presentationsblad" i blocket, så att man känner att det "börjar" där.
Genast dök det upp en bild i huvudet på mig av en sol och en måne och ett litet gulligt par på en liten grön kulle.
Solen tecknade i princip sig själv, jag tänker inte ens försöka påstå att jag hade någonting att göra med den, och resten av bilden, ja, ville sig inte, helt enkelt.
Så i tre timmar satt jag och stirrade på ett a5-papper med en bild på en liten sol i högra hörnet, och det som störde mig mest, det var att det inte ens såg ut som min tecknarstil.

Nåväl, efter att ha åkt ut till Orust för att hjälpa till med att trycka i en massa får en massa avmaskningsmedel (ja, det var en otroligt konstig upplevelse, speciellt med tanke på omständigheterna), så satt vi och fikade i solnedgången, jag och Tobias och hans mor och hennes fru och så vidare, och helt plöstligt var det som att jag förstod allting.

Det är faktiskt svårare för mig än man tror att säga vem Ketty egentligen var, eftersom att hon levt med altzheimers i en relativt stor del av mitt liv, och jag därmed inte hade en riktig möjlighet att få se henne, alltså som hon var när jag precis lärt mig prata.
Men när vi satt där och såg solen gå ner och pratade om vad jag fått reda på idag, insåg jag, så uppenbart, så otroligt skrattretande enkelt, att det är ju klart att jag visste det allra viktigaste om henne.
Ketty Vistisen älskade solen. Det var nästan omöjligt att få henne att behålla jackan på när man gick ut med henne på senhösten och ibland till och med vintern, eftersom hon så gärna ville få känna solen på sig.
Så fort man var utomhus satt och gick hon alltid med kropp och ansikte vänt mot solen och blev oerhört ofta kallad för "solros" just därför.
Förutom detta var hon en väldigt ljus människa, det vill säga, när hon fick bestämma var hennes humör gott och jag fick alltid beröm för mitt tjocka hår och mamma för att hon var vacker, och jag minns så väl hur hela hennes ansikte sken upp när hon såg att mormor blivit vuxen och att hon därigenom fått både barn och barnbarn.

Därför tänker jag försöka anamma hennes (uppenbarligen) naturliga ljusa syn på saker och ting och helt enkelt posta det här inlägget som en liten hyllning till en underbar kvinna som inte ens lät lite mörker komma mellan henne och solen, och därför tänker jag låta den lilla solen pryda förstasidan i mitt block, för jag tror att hon nu har gett mig lite av sitt ljus, och lite av sin envishet, och det gör mig glad att känna det, nu när hon inte är här lika mycket, utan är lite mer med gammelmorfar, som hon saknat så länge.

~

Kringflängande och funderingar

I dag ska jag åka ut till Orust runt klockan 16 för att mysa hos den äggformade mannens familj (nej, han är verkligen inte äggformad, men det lät gulligt, så jag tänker fortsätta använda det). Eller ja, jag åker ju ut sent för att sova över och umgås, och han åkte ut vid sju i morse för att jobba lite där borta...
Sedan jag skrev sist har jag lyckats åka in på sjukhus för ett fysiskt symptom på vad som visade sig vara mental press, och har därför en tid hos en doktor och en psykolog för att se över min nedstämdhet och ångest och fixa till det så jag kan bli bra igen. Välmående är efterlängtat.
Under dagarna går vi mest hemma eftersom vi båda kämpar lite med arbetsmarknaden, men det ska nog lösa sig tillslut, bara vi är ihärdiga. Jag har dock slutat gå hos min jobbcoach efter ett gemensamt beslut då hon och jag ansåg att jag nog ska arbeta lite lugnare med jobbsökandet och främst söka deltids eller extraanställningar tills jag fått bättre anvisningar av läkaren/psykologen.

Det var väl ungefär allt det tråkiga som hänt. För att prata om någonting roligare kan jag informera om att min farbror och hans färtmö numera är min farbror och hans fru! Bröllopet hölls den 9 maj i en jättevacker kyrka efterföljt av en jättevacker middag med vacker musik från ingen mindre än min andra farbror. Vackra tal hölls av mycket vacker familj, bland annat min vackra farmor och ståtlige far. Det hela var mycket vackert och ståtligt (att haka upp sig på ord är uppenbarligen min grej nu för tiden).
Första natten sov vi hos min farmor, vilket var väldigt mysigt, och natten innan vi åkte tillbringades hos min ömma moder med film, chips och läsk. Dagen därpå blev vi fullpackade med mat av tidigare nämnda ömma moder, och sedan även när vi blev avvinkade av min ovan nämnda ståtlige fader.

Jag är fortfarande helt inne på att börja spela fiol, så fort jag har inkomst nog att faktiskt köpa någonting begagnat att spela på. Tills dess tänkte jag faktiskt börja studera noter igen eftersom jag saknar det.
Vidare på den kreativa fronten tecknar jag fortfarande och har hittat ett alldeles nytt favoritdjur som jag både börjat läsa på om och börjat teckna så fort jag kommer i närheten av ett papper. Vilket det är kommer jag inte att tala om idag, utan när jag kan publicera en bild på det, eftersom det kommit att betyda väldigt mycket för mig.
Jag har även hittat ny hantering av nedstämdhet, med lite hjälp från min nya omgivning. Det funkar såklart inte alltid, men ändå såpass ofta att man ska kunna jaga bort några anfall med det: Pusselläggning, akrylmålning kombinerat med potatistryck (funkar när man är två) och tröjmodifiering.
Förutom detta har jag just hämtat upp en sopsäck och en papperskasse fulla med tyger så jag kan börja pyssla igen, som jag gjorde när jag hade tagit min dumma hormonbehandling. Vem vet, det kanske blir fler konstiga fulsöta skapelser fyllda med ris i år?
Förutom detta försöker jag även komma ut någon/några gånger om dagen, om inte annat för frisk luft och miljöbyte.
Inomhus försöker jag hitta saker jag tycker om att göra (spel och serier främst), och lyssna på musik som gör mig glad. Hitills har denna taktik fungerat ganska bra och jag har de senaste dygnen lyckats undvika lite fler av mina inre monster än vanligt, vilket är skönt.

Nu ska jag ta och mysa lite i soffan med varm choklad och en bok innan jag börjar ta itu med dagen.

Mysiga kramar till folket!

Tröjtryck och morgonlöften

Hej hopp, gott folk. Det här är världens sjukaste säl som talar.
Jag är nu uppe i totalt fyra veckor av influensalik förkylning och har fått skjuta upp ett möte med min jobbcoach en vecka (men hoppas kunna gå nästa gång) då jag fortfarande har feber.
Utomstående åskådare (läs: pojkvän och vänner) verkar anse att det är större chans att bli frisk om man inte springer runt i lägenheten som en dåre och städar konstant när man har feber och ljud/ljuskänslig huvudvärk, så idag ska jag försöka mig på att enbart ta det lugnt och strunta i städning och disk.

I går kom en vän över för att pyssla om mig eftersom jag låg ensam hemma (tobias arbetade hos sin mor) med varenda persienn nerdragen och handdukar för badrumsfönstret och hade en sådan huvudvärk att droppande vatten var som slag i huvudet. Med sig hade hon curry och tröjtrycks-redskap, så hela gårdagen gick till att sitta och göra om tröjor och skapa tryck till dem.
Resultatet? Ett vitt linne med svart sol, en svart manströja med vit måne och en omgjord mans-till-kvinnotröja med en myrslok på, samt ett innerligt löfte till mig själv att jag ska skaffa textilfärg när jag har pengar igen.

I dag ska jag försöka hålla mig från hushållssysslor med hjälp av arbetsförmedlingen-läxor, pussel samt en eventuell brölloppspresent till det vackra paret (mer säger jag inte, men det är faktiskt inte tröjtryck!). Jag har som mål att bli klar med läxan, ramen på 1000-bitars pusslet samt helst bli klar med presenten, men å andra sidan blir det roligare om herr Lundin behagar vara med på den när han kommer hem. Den som lever får se, eller hur?

Jaja, nu ska jag ta och ägna mig åt lite vilande.
Ha en mysig dag, och hundratals kramar till alla!

Uppdaterings-dags (igen)

Glad påsk önskas det svenska (och amsterdamska) folket från den västkustlevande sälen och hennes något äggformade pojkvän (i efterskott)!
Här sitter jag i min lilla datorstol vid det lilla skrivbord som för tillfället (och kanske för alltid, eftersom vi insåg hurpass mysigt det var) bebos av två datorer och bildskärmar, med lite feber och lite ont i huvudet, och, såklart, lite varm choklad (ja, jag inser också att det är alldeles för många kommatecken i den här meningen...).
Om några timmar ska jag dra mig in till centralen och möta Tobias efter skolan, eftersom jag tycker att man borde komma hemifrån litegrann även när man är sjuk. Dessutom kan man ju alltid muta sig med det faktum att det fanns ett löfte om kyckling i lergryta i går som aldrig infirades, och därför borde det inträffa idag, och då är jag hemskt gärna välkomstkommité.

De senaste veckorna har det sökts en massa jobb och så tidigt som i morse satte jag mig och sökte in till höstterminen på KomVux för att komplettera upp mina betyg.
Förutom detta, en massa myskvällar och en massa hushållsarbete (mestadels bara fortflytande inflyttning) åker vi ut till en viss persons föräldrar och hjälper till lite ibland, och när det inte inträffar förekommer umgänge med vänner och rollspelande.
Man trivs med tillvaron, helt enkelt. Och tecknar massa, och har kanske till och med funnit en ny tecknarstil som man trivs med. Jag kallar den "de förenklade djuren", och det är en sann mästerteknik... Eller i alla fall en teknik som är relativt oberoende av inspiration (bara man känner sig det minsta kreativ), men ofta resulterar i någonting sött.
Den kan skådas ovan, men även här:

Mer än att göra mer eller mindre vettiga saker och försöka utveckla min tecknarstil har jag beslutat att jag vill läsa antingen till psykolog eller biblotekarie, och fortsätta utbilda mig tills jag har magisterexamen i vad jag nu väljer. Zoologin får komma på en nivå som närmare liknas vid hobby eftersom det finns extremt få utbildningar, varav den som kändes mest lockande var en paleozoologiutbildning i australien eller en arkeologiutbildning i egypten.
Sen är det ju klart att det nog är kul att resa och studera också, men tills ekonomin och säkerheten ser lite bättre ut känns det som att man kan göra bättre val, speciellt med tanke på att zoologer inte är överdrivet eftertraktade nuförtiden...

I maj kommer vi till stockholm på världens kortaste visit eftersom min älskade farbror ska gifta sig med sin älskade fästmö (vilket gör henne till min älskade... styvfaster?) och hela den älskade familjen kommer vara där, vilket i det stora hela blir mycket älskvärt.

Och nu, med ett avslutande bevis på att jag numera inte tecknar så mycket annat än förenklade djur och former, ska jag ta och pyssla till den s.k. arbetshörnan av biblioteket lite (apropå det: är det verkligen hälsosamt att två personer som bor tillsammans simultant och överentusiastiskt föreslår att man tar ut sängen till vardagsrummet och gör bibliotek av sovrummet?).

Hoppas att alla får en riktigt mysig dag, och att vädret är bättre på andra orter än i Göteborg.

Massa kramar och kakor till er alla!

Där jag äntligen förstår vad det är jag vill

Det finns en sång som någon sjöng för mig när jag sov för många, många år sedan. Jag hade ingen aning om att detta skedde i och med att jag befann mig i sovande tillstånd, men nu när denne någon spelade den för mig, kände jag den genom hela kroppen, på ett sätt som jag aldrig hade kunnat göra om jag varit helt vaken vid sagda tillfälle.
Precis samma sprittande känsla som en sång som någon sjöng kan skänka mig flera år senare, får jag numer nästan dagligen. Det känns lite som att leva varje dag, vilket är mindre ekonomiskt men gör en närmare euforisk av småsaker såsom tesmaker och böcker.
Jag vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara situationen just nu. Jag är fortfarande arbetssökande men ska skriva mig hos arbetsförmedlingen i morgon så jag kan komma någon vart. Vidare har jag, bara på de senaste tre veckorna, börjat lära känna en del alldeles underbara människor, och jag börjar nästan fundera över om jag kanske håller på att komma någon vart, tillslut.
För att förklara vad som händer på ett mysfaktorsplan kan jag meddela att det tittas en hel del på serier och film, dricks otroligt mycket te, lagas mat, tecknas, läses böcker och börjat lyssnas på ny musik. Detta brukar inte ske i såpass kopiösa mängder som det gjort de senaste veckorna vilket endast kan tyda på inspiration, vilket endast kan tyda på att jag mår rätt oförskämt bra just nu. Låter hemskt med tanke på de saker som hänt, men samtidigt kanske det också förklarar varför vissa saker varit tvungna att inträffa.

...Vilka backar upp mig om jag säger att jag funderar på att börja med fiol igen?

Gott Nytt År!

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Och hoppas det kommande året blir toppen för alla.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~