Favorit

Jag har kommit fram till att jag bokstavligen älskar M. Night Shyamalan, som bara har släppt fem filmer, med en sjätte på väg.
Han tilltalar mig på ett helt annat plan än någon annan regissör, så varenda film eller bok han nnamedroppar på "special feature"-delarna av DVDerna skriver jag troget ner på ett papper och ska köpa så fort tillfälle ges.
Det är verkligen en helt ny känsla, som jag aldrig fått av att se filmer förut. Det är som att vara hemma. Samma känsla som jag får av vissa spel, viss musik och vissa platser eller bilder.
Så om någon vill ge mig den ultimata presenten vid valfritt tillfälle, så önskar jag mig dels en box (de enda jag hittat inehåller dock bara sjätte sinnet, unbreakable, the village och signs, men inte lady in the water. Men egentligen gör det ingenting eftersom jag har den sistnämnda på DVD, redan), och sen boken han skrev, som var föregångaren till filmen "Lady in the water", som är den bästa film han gjort, och även vad som helst annars med anknytning till den här nyupptäckta favoritregissören.
Det är hur skönt som helst, i alla fall. Jag blir ibland galen på att pendla i stil och musiksmak och intressen. Nu har jag i alla fall hittat någonting som är mer stationärt än till exempel den klädstil jag tycker är finast för tillfället. Det känns jättebra.

Förövrigt ringde jag idag hon som mailade mig om hundrastning, så på Onsdag, efter min ensemblelektion ska jag ta mig till dem och hälsa på. Så de får se vem jag är, och jag får se hur de och hunden är. Kommer bli hur kul som helst, jag började precis bli lite grinig på mig själv för att jag inte lägger ner så mycket tid på djur längre (förutom de jag har hos mig).
Är hoppfull, men också nervös. Det är lite roligt. Jag vet att jag har lätt för att komma överens med människor och har bra hand med djur, och jag visste att de ville träffa mig och göra upp någonting, eftersom de mailat mig. Men ändå var jag lite nervös inför att ringa, och är nervös inför att träffa dem. Jaja, det är som de säger på retoriken: man ska välkomna nervositeten, för det hjälper faktiskt oftare till än det gör saker värre. Om man inte tillhör den grupp människor som börjar prata strunt när de blir nervösa.

Eller hjälp, det gör jag ju.

Jaja, dags att jobba vidare med projektet och lyssna vidare på låtar som kan sjungas på ensemblekompletteringen.