Lördagsmorgon

Ställde väckning på 06:00 men vaknade 05:30. Spenderade den tidigare halvtimmen med att jobba på "huvudbilden" som ni ser högst upp på sidan. Jag planerar att förklara figuren uppe vid rubriken extremt utförligt när jag kommer hem från jobbet, om inte Sims 2 stjäl all min uppmärksamhet.

Jag tänker i alla fall såhär på förhand (för jag tror inte att jag gjort några än) reservera mig för eventuella stavningsfel eftersom jag, trots att jag var i säng klockan tio, inte kunde somna förrns vid tolvtiden.
Eller okej, nu ljög jag lite. Jag försökte somna tills klockan elva, sedan gav jag upp och jag och Jonathan satte oss i soffan och tittade på hål i väggen medans jag drack otroligt starkt kamomillte.

Innan jag ska iväg till jobbet är planen att åla upp på vinden och återhämta min gamla vinterkappa (som egentligen både är för tunn och för liten), som skall användas tills jag har köpt min nya. Det börjar bli alldeles för ruggigt för att använda min ännu tunnare och mindre höstjacka, som faktiskt inte går att knäppa alls längre (men som jag använder ändå, eftersom den är så otroligt snygg).

Mina två lediga dagar har endast använts till att vara sjuk. Och inte sådär gulligt förkyld som jag faktiskt har brukat vilja vara, utan sådär hemskt, grisigt snudden-på-influensa-dålig som man kan bli, kanske speciellt när hela vandrarhemmet går runt och hostar och nyser.
Torsdagen spenderades till 90% i sängen eftersom jag inte kunde ta mig någon annan stans. Jag kände mig bokstavligen som en sprattlande säl ibland när jag ville upp till badrummet eller till datorn eftersom jag nästan inte alls kunde röra mig utan att det gjorde ont både här och där.
När fredagen (i går) kom, insåg jag att jag inte kan vara såhär sjuk när jag ska jobba om en dag. Så jag försökte mig på självhypnos. Klockan 17:00 (eller däromkring) sade jag till mig själv: "Jag är inte sjuk längre". Sedan bytte jag på djuren och duschade, någonting som jag varken hade klarat under torsdagen eller den tidigare delen av fredagen.
Min slutsats: Det gick ganska bra. Det enda som inte gick att bli av med var snuvan och halsontet, men det andra har om inte annat gått att ignorera.

Nu sitter jag och är glad att jag bara jobbar helgen innan jag är ledig två dagar till, så jag har "råd" att eventuellt bli sjuk igen, om det vill sig illa.

Jonathan bad mig att väcka honom klockan 6, men det var i och för sig när vi var i säng i bra tid. Nu sitter jag och funderar mellan om jag ska väcka honom lite snällt eller låta honom sova (jag vet att låta honom sova låter som det självklara alternativet, men ville han gå upp med mig kanske han bits när jag kommer hem...).
Äh, jag tar chansen att bli biten. Han sover ju så sött (eller åtminstonde djupt... Snarkar gör han också...).

Förövrigt hade vi en hund på vandrarhemmet häromdagen som jag fick passa vid två tillfällen (när hans ägare skulle ut och äta). En liten Lhasa Apso som var hur mysig som helst. Detta fick mig att återigen försjukna i hundskaffar-tankar (det är inte som att jag någonsin glider ur dessa tankar, men man kan ju tänka mer eller mindre på ämnet).
Jag vet att jag ska ha hund om minst 3-5 år, allt beroende på arbets-boende och livssituation. Till exempel hade man kunnat skaffa hund idag ur arbetssynpunkt (om man var väldigt impulsiv), men inte ur boendesynpunkt. Jag är både skeptisk till lägenhetens form och området den ligger i.
Så kort sagt vill jag bo större (eller åtminstonde ha lite bättre layout på lägenheten), helst ha ett jobb där man kan få ha med sig hunden vissa dagar, ha ett jobb med bra inkomst som är fast (heltid eller deltid spelar däremot ingen roll bara jag tjänar så mycket som jag vill just då), vara färdigutbildad så jag slipper hamna i ett läge där jag eventuellt måste gå på svältlön för att klara studier, och ha förberett mig ordentligt (och sparat ihop pengar eftersom hundskaffande inte direkt är gratis).
Men jag har i alla fall blivit otroligt sugen på att skaffa mig en bichon havanais (Otto och Poppie var sådana, och de vet jag att jag älskar, och jag vet att en liten hund inte är skräckinjagande, men jag vill inte ha en läskig hund, jag vill ha en hundras som jag kan trivas med beträffande temperament, behändighet och mysfaktor. Har ni sett någon plocka upp sin fullvuxna Golden Retriever när han/hon fått någonting i tassen till exempel?).

Jaja, nu måste jag upp på vinden och sedan till jobbet.

Kram!